Kapten Jack Sparrow

»Full kvinna kapar färja och utropar – Jag är Jack Sparrow«

Jag såg den här bilden på Fb häromdagen och skrattade högt. Det gör jag fortfarande när jag tänker på den men frågan är varför jag tycker den är så rolig?

Hennes hysteriska utspel speglar såklart min egen längtan efter att vara fullständigt wild & crazy. Antagligen hennes också. Det sorgliga är så klart att hennes längtan fick ett destruktivt uttryck, som med all säkerhet resulterar i någon form av straff. Men om jag bortser från det destruktiva och fokuserar på det kraftfulla i att stjäla en färja och ställa sig i fören och skrika att man Jack Sparrow så ser jag en vild kvinnas revolt mot gängse normer. Vår samhällsform har väldigt lite utrymme för att kvinnor ska kunna följa sina vilda instinkter, för kvinnor att vara naturliga och otämjda. Gärna naturligt vackra men absolut inte vilda och oregerliga. Hu!

Detta får mig osökt att tänka på min barndoms absoluta inspiratör och förebild, Pippi Långstrump. Hon stal inte bara ett skepp, utan hon stal tillbaka sitt eget. Om vi ska vara helt korrekta var det hennes pappas skepp hon återtog, men han var rätt wild and crazy han också. Med lite symboltolkning får han då stå för hennes maskulina vuxna jag. Pippi tog tillbaka rätten att färdas på de sju haven i sin egen båt. Havet består av vatten och vatten är känslornas element, alltså återtog hon rätten att känna som hon känner, att vara som hon är.

Kanske är Jack Sparrow nutidens variant av Pippi Långstrump? Visserligen har jag väl en viss svaghet för Johnny Depp, men om Jack Sparrow i dag får stå modell för kvinnors längtan efter frihet hoppas jag att Pippi Långstrump kan göra comeback. Eller ännu hellre att alla kvinnor och flickor känner att det är ok att bejaka sin egen wild & crazyness precis som de är. Tänk att stå i fören på vårt eget skepp och vrålar

 – Jag är Lee Esmeralda Seger! Kapten Lee Seger!

Ja du vrålar förstå ditt eget namn och ja, män och pojkar får också göra det.

Krönika från 2015