Passionerad kärlek

“I min värld är rådjur tysta djur som ljudlöst rör sig över ängar och genom skogar. Milda och tysta. Nu vet jag annorlunda.”

Jag vaknade tidigt, vid femtiden, men istället för att somna om gick jag upp. Mitt hus har en mycket älskad stentrappa som i det närmaste kan beskrivas som mitt andra hem. Där satte jag mig och med en kopp te bredvid mig sjönk jag in i meditation. Långsamt lät jag andningen bli ett med den nyvaknande naturen omkring mig. Det var en underbar sommarmorgon som var på väg att gry.

När jag slog upp ögonen stod där ett rådjur och betade max tio meter framför mig. Eftersom jag var så stilla hade han inte märkt mig förrän nu, när han kände att jag tittade på honom. Jag satt alldeles orörlig och vi såg på varandra under en lång stund. Det syntes hur han vägde för och emot. Skulle han strunta i mig och fortsätta äta av min trädgård eller var det bäst att ge sig av?

I min värld är rådjur tysta djur som ljudlöst rör sig över ängar och genom skogar. Milda och tysta. Nu vet jag annorlunda. Med ett väldigt brölande bestämde han sig till slut för att jag inte var något man kunde nonchalera. Han studsade in i skogen samtidigt som han i starka ordalag uttryckte sin irritation över att ha blivit störd. Lätet går att beskriva som en korsning mellan en älgs bröl och en stor hunds skall. Jag har hört det i skogen förr men aldrig förstått att det var de milda rådjuren som tog sådan ljudlig plats.

Inte slutade han heller, länge hörde jag hans indignerade bröl om att det minsann satt någon på hans matplats som hindrade honom för att njuta av maten i lugn och ro. Min tolkning förstås. Jag skrattade högt, det var ett väldigt roligt möte.

Som symbol står rådjuret för medkänsla och förmågan att gå varsamt fram. Att lyssna på sitt hjärta och att våga lita på att den kraften bär. För mig innebär det att rådjuret står för kärlek. Den milda serena varianten, som innebär att man inte dundrar på utan hänsyn till andra, utan mjukt och inkännande låter intuitionen styra.

Vad jag fick lära mig denna morgon var att kärleken även kan vara högljudd. Det är så länge sedan jag var kär att jag glömt att det finns en annan form av kärlek som bara måste basuneras ut i hela skogen. Milde himmel, tänker jag för mig själv och inser att jag bävar för att låta passionen komma in i mitt liv igen. Fast poängen är väl att gör den det så har jag inte mycket att be för än att ge mig ut i skogen och bröla.

Krönika från 2015