Rotchakrat

»Barndomen formar oss och på många vis är det en gåva, för effekterna och minnena visar oss vägen ut ur det gamla och in i något nytt som skapas utifrån vår egen sanning – den som världen innan inte kunnat hantera. Nu har världen inget val, och vår resa till den friheten börjar i rotchakrat. «

Rotchakrat, som i min kortlek benämns som SAMHÖRIGHET, är det första chakrat. Det är ett enormt innehållsrikt chakra, med massor av information om vad vi kan behöva hela, släppa taget om, omvärdera och/eller hämta hem. För den som har svåra erfarenheter från barndomen kan det kännas svårt att närma sig rotchakrat, men med kärlek och acceptans kan allting helas – även de allra största sveken. Att bli trygg i rotchakrat är att bli trygg i sig själv – och därmed i livet

Känner du att detta tilltalar dig kan du med fördel använda månaden till att titta närmare på hur dessa energier samspelar i dig. Temat innehåller tre meditationer och flera övningar och förklarande texter.

För att komma i stämning inför vår resa in i rotchakrat börjar vi med en saga, som beskriver de energier som är i rörelse där djupt inom oss. 

Sagan om de två byarna.

I denna berättelse får vi ta del av två världar. Ja, egentligen är det två byar som inte ligger så fasligt långt ifrån varandra men eftersom de är så olika är det lättast att beskriva dem som olika världar. Du kommer strax att förstå varför.

Den ena byn ligger vid foten av ett berg. Skuggan från berget gör att byn aldrig riktigt upplever dagsljus. Den täta granskogen som i det närmaste omringar byn gör inte saken bättre. Avsaknaden av sol har gjort att invånarna tror att solen verkligen bara består av strålar, som inte klarar att lysa upp mer än vad den gör just här. 

Läs hela sagan +

Det ogästvänliga klimatet i byn har genom åren påverkat invånarnas mentalitet. En känslomässig stramhet ses som en dygd. Alla håller sig på sin kant, hierarkierna är tydliga. Byn lever efter lagar och regler som kontrollerar invånarna och man använder bestraffning i förebyggande syfte.

På andra sidan granskogen på en ljus och bördig slätt ligger den andra byn. Invånarna i den här byn skulle förvånat skratta om de fick höra att det fanns folk som trodde att solen bara lyste med enstaka strålar, istället för i sin fulla kraft. Människorna här lever nära naturen och med en stor tacksamhet över Moder Jords gåvor.

Vår historia handlar om en liten pojke, på knappt åtta år. Han växte upp under bergets skugga, med en pappa som precis som alla andra fäder uppfostrade honom med hugg och slag. Sin mamma såg han inte mycket av eftersom det enligt tradition ansågs negativt att ett barn tillbringade mer tid hos sin biologiska mamma än de första två åren. Inte ens de åren hade gett pojken speciellt mycket moderskärlek eftersom mamman visste att hon skulle förlora sitt barn efter några år så knöt hon inte an till honom. Mödrarna levde på samma sätt som männen i byn. Utan kontakt med sitt hjärta och med väldigt lite tillgång till sina känslor.

Till det yttre skiljde sig inte vår unge hjälte från gruppen men inom honom fanns en glöd som han inte vågade visa någon. Ibland kändes det som om han skulle spricka och det var svårt för honom att inordna sig i gruppen. Något som resulterade i att han oftare än vad han velat drog på sig sin fars vrede.

En dag när han återigen hamnade i konflikt inte bara med sin far utan även med lärarna i skolan stod han inte längre ut. Det var inget genomtänkt beslut men ilskan fick honom att lämna byn. Han hörde faderns hånfulla kommentar om att låta honom löpa, han var ändå inget av värde och skulle snart nog vara tillbaka.

Granskogen var tät och gjorde inget för att hjälpa pojken i hans framfart. Så länge ilskan kokade i honom var det lätt att springa, snavade han var han strax på benen igen. När stegen mattades av och ilskan hade börjat lossa sitt grepp om honom märkte han hur hotfull skogen kändes. Han kände hur paniken började växa men detta gjorde honom konstigt nog ännu argare och han fortsatte framåt.

Efter att i nästan två dygn varit på väg började skogen att bli ljusare. Granarna blandades upp med ek, bok och en och annan björk. Pojken kände att han slappnade av och att han började röra sig långsammare.

När han kom till skogsbrynet såg han för första gången i sitt liv ett öppet landskap. Han drog häftigt efter andan och tog sig för hjärtat. Sädesfälten vajade i vinden, himmeln var klarblå och solen lyste upp mer än vad han trodde var möjligt. Bortom sädesfälten såg han hagar med får och getter. Djuren var feta och inte alls så magra och tufsiga som i hans egen by. Det högg till i honom när han tänkte på vad han lämnat bakom sig. Men han bestämde sig för att aldrig mer tänka på sin familj. Han bet ihop tänderna och fortsatte vägen fram.

Det dröjde inte länge förrän han mötte en man som genast såg att detta var ett barn i behov av både mat, vatten och en trygg plats att vila på. Pojken som var van att lyda och som verkligen var utsvulten och så trött att han knappt orkade känna efter, följde med. Mannen tog honom till sitt hus i byn och presenterade honom för sin stora familj. Det var precis matdags och alla verkade hjälpa till. Strax nog satt alla samlade kring bordet. Maten bjöds runt och alla verkade glada och pratsamma, även om de hade svårt att dölja sin nyfikenhet på gästen som plötsligt satt vid deras bord.

Efter att i det närmaste ha slängt i sig maten satt nu pojken med förundran och stirrade på familjen han hade hamnat i. Hela familjen verkade sitta vid bordet. I hans by åt man aldrig samtidigt och att maten tystade mun var en absolut regel. Här åt all samtidigt och ingen verkade vara tyst en längre stund. Inga slag och ingen som skrek. Var hade han hamnat?

I familjen fanns en treårig flicka som han speciellt hade svårt att slita blicken från. Det var inte det att hon var speciellt söt, hon såg väl ut som barn gjorde mest utan det som fascinerade honom var att hon var så tillitsfull. Hon gick från famn till famn och verkade fullständigt trygg. Alla pussade på henne och rufsade om i hennes mörka lockar. Pojken tyckte att hon var irriterade och vände sig demonstrativt bort från henne när hon ville ha hans uppmärksamhet.

Trots att pojken intalat sig att han bara skulle stanna en natt så fann han sig plötsligt vara en del av hushållet och det dröjde inte heller länge innan han började skolan med byns jämnåriga barn. På ytan såg återigen allt ut att vara bra men inombords var kampen fortfarande lika stor. Nu var det bara andra saker som satte igång den.

Rädslan för repressalier satt djupt i pojken och han hade svårt för den lätthet som hans jämnåriga bemötte varandra, sina föräldrar och lärarna med. Han förstod helt enkelt inte deras regler och hans reaktion blev oftare och oftare ilska. Först klarade han att hålla det inom sig men en dag brast det och han gav med sparkar och slag sig på en något yngre pojke.

Byns äldre kvinnor och män samlades för att diskutera vad de skulle göra med pojken. Det var inte första gången någon hade kommit genom den mörka skogen och de förstod att det fanns ett annat sätt att leva där långt inne i mörkret. Det var aldrig någon som hade stannat i byn utan de brukade fortsätta. Men detta var bara en ung pojke och dessutom hade mamman i familjen tagit honom till sitt hjärta och hävdade att han skulle få en chans till.

De pratade med pojken och förklarade att han gärna fick stanna hos dem men att de inte accepterade att han tog ut sin ilska på andra. De försökte få honom att förstå att han faktiskt kunde känna sig trygg i byn och att de ville honom väl. Enda kravet var att han försökte anpassa sig efter deras sätt att leva.

Deras välvilja gav honom svårt att andas. Han ville å ena sidan slänga sig i famnen på mamman i familjen för att låta henne hålla om och trösta så som han sett henne göra med de andra barnen. Å andra sidan visste han att det inte var för honom. Han vände därför på klacken och sprang ut ur huset.

Återigen fann han sig springa bort från något som han inte klarade av. Det var lika bra att han återvände hem, där förstod han i alla fall hur man skulle leva. Det var hårdare men mer förutsägbart. För honom i alla fall.

Han följde vägen som han en gång hade kommit ifrån och det dröjde inte länge förrän han var inne i skogen igen, men hur han än sprang verkade han komma tillbaka till samma plats. Vägen genom skogen var borta och han förstod att han var vilse. Han la sig ner på mossan och grät hejdlöst.

Plötsligt kände han att någon försiktigt klappade honom över ryggen. Han vände sig förskräckt om och fann en av byns äldre kvinnor sitta bredvid honom. Knippet med kvistar fick honom att förstå att hon var ute i skogen för att samla ved. Han förklarade snyftande allt som hade hänt och berättade att han nu valt att återvända till sin gamla by, men att han inte kunde hitta vägen.

Kvinnan svarade att hon nog trodde att det var klokt att han återvände. Men kanske inte för att leva där utan för att på lite avstånd se hur livet utspelade sig i byn. Pojken förstod inte vad hon menade och i vilket fall som helst så kvittade det. Han hittade inte tillbaka. Kvinnan skrattade mjukt och sa att det enda han behöver göra var att be skogen visa honom vägen tillbaka.

Pojken tyckte det var det dummaste han hört men innan han hunnit opponera sig var kvinnan försvunnen. Efter att han torkat sina tårar och vilat en stund kom han fram till att han inte hade något att förlora. Han ställde sig upp. Blundade en stund och sa sedan med hög röst.

Skog, jag ber dig öppna dig för mig och visa mig vägen tillbaka till min barndoms by” Han la för säkerhetsskull till ett tack.

Döm om hans förvåning när skogens sus plötsligt tystnade och när granarna framför honom böjde undan sina väldiga grenar. En tydlig stig låg nu synlig framför honom. Pojken tog sats och började med snabba steg följa den. Vägen var lång men han kände sig på något underligt vis mindre ensam. Det var som om skogen nu var hans vän.

När han kom fram till byn stannade han vid skogsbrynet. Han tvekade. Den välbekanta rädslan hade börjat göra sig gällande. Han insåg till sin förvåning att han faktiskt inte känt den på väldigt länge. Kanske hade den gamla kvinna rätt när hon sa att han inte skulle återvända utan bara förstå hur det hade varit.

Han satte sig ner och iakttog byn och dess invånare. Han såg sina föräldrar och syskon och han mindes hur livet i byn hade varit. Men hur det nu var så kändes det inte längre lika smärtsamt och efter ett tag var beslutet lätt för honom. Han reste sig upp, tackade byn för att den hade låtit honom födas och för att den låtit honom gå.

Han tackade också sin ilska som drivit honom framåt men bestämde sig för att det inte längre skulle vara den som var hans vägvisare. Skogen hade visat sig vara en bättre vägvisare, vännerna och familjen i hans nya by hade också visat honom andra vägar. Pojken fylldes av en tacksamhet som han aldrig förr hade upplevt. Han vände sig om och gick med lätta steg tillbaka genom skogen.

Rotchakrat

Berättelsen som du just har läst handlar ju som du förstår inte specifikt om en pojke, utan om rotchakrat. Ett fantastiskt chakra som bär energier om så starka saker som tillhörighet och utanförskap. Om trygghet och existensiell ångest. Rotchakrat är det första chakra som börjar aktiveras och allt som händer under våra första sju år har bara med rotchakrat att göra. Chakrat fortsätter sedan att påverkas och utvecklas men det blir då i samklang med andra chakran. Händelser som utspelar sig i barndomen efter sju års ålder registreras och påverkar alltså även vårt första chakra, men det är upplevelserna under dessa första år som sätter tonen för hur vi blir som vuxna – tills vi likt pojken i sagan går tillbaka och helar det som behövs. 

Läs mer om rotchakrat +

Familjen
Känslan av samhörighet i så tidig ålder berör förstås familjen. Som spädbarn är vi fullständigt beroende av familjen för vår överlevnad och att få ingå i ett sammanhang är livsviktigt. När vi blir omhändertagna känner vi oss trygga och tar samhörigheten för givet, det blir något självklart att vi har en plats här på jorden, att vi är älskade och välkomna. Barn som går miste om den starten utvecklar en otrygghet som blir djupt existentiell och som på olika sätt kan påverka resten av livet. Det behöver inte handla om dysfunktionella familjer utan även föräldrar som menar väl kan genom sin egen otrygghet skapa ett utanförskap hos barnet. Att därför förstå att nycklarna till en obalans i rotchakrat finnas att hämta i familjen och den tidiga barndomen underlättar dels helandet av sådan som satt sig i de kroppsdelar som är kopplade till rotchakrat och dels helandet av en grundläggande oro för ekonomi, överlevnad och/eller känslan av utanförskap. 

 

Grupptillhörighet
Lika viktigt som att få mat och omvårdnad är det att få stanna kvar i sammanhanget. De regler som familjen, gruppen, samhället sätter upp vill vi följa. Som du såg i berättelsen så var gruppkoden lika viktig i den ”ljusa” byn som i den ”mörka”. Pojken fick lov att stanna om han uppförde sig enligt de normer som i byn ansågs vara bäst. När man går utanför gruppens överenskomna regler och traditioner riskerar man att bli utstött. Även vuxna som skulle vilja bryta med sin ursprungliga grupp kan dra sig för detta eftersom priset för att inte längre få lov att ingå, kan upplevas högre än vad man är beredd att betala.

Det som händer när vi lämnar rotchakrat och rör oss in i sakralchakrats energi, vilket vi alltså gör efter sju års ålder,  är att vi börjar bli nyfikna på vem vi är som individer i förhållande till gruppen. Vi går från att se oss som en enhet, till att se oss som separerade från varandra. Detta är en positiv process för om vi ska kunna kunna känna oss som en del i en större helhet behöver vi veta vad som är våra tankar och känslor och vad som är andras. Det är svårt att se sin egen sanning, höra sitt eget hjärta när andra har satt formen. Hur god den än är. 

Vuxna och unga vuxna som starkt identifierar sig med en grupp eller religion har inte riktigt lämnat rotchakrat. De har inte tagit steget till sakralchakrat som gör att de börjat frigöra sig från gruppen, från stammen, utan för dem är det fortfarande viktigast att omhuldas av familjen. Varför detta sker kan bero på att deras start var likt pojkens i berättelsen. De fick aldrig behovet uppfyllt i familjen och sökte den därför utanför – i gänget eller i samhällets normer. Det kan också vara så att reglerna inpräntats så hårt av både familjen och samhället att det ens är svårt att se att andra möjligheter finns.

Oavsett så är det för dessa människor viktigast att få behålla känslan av gruppens trygghet. Att gå utanför och undersöka sin egen identitet upplevs som hotfullt, eftersom det finns en risk att man upptäcker att ens egna åsikter inte stämmer med gruppen. Vilket i sin tur leder antingen till att man blir utesluten eller att man själv känner sig tvingad att lämna, och därmed kanske förlora familjen/gruppens kärlek.

Självklart går vi alla vidare till sakralchakratsenergi, där rör vi oss mellan åtta och fjorton år, men det är de första sju – och familj/samhälle – som bestämmer om man vill utvecklas i samklang med sakaralchakrats energi, eller om man vill sträva efter att bibehålla rotchakratsenergier även här. Förändring är det enda konstanta, brukar man ju säga och det är när vi kämpar för att hålla fast något som redan fyllt sin funktion, som vi går vilse. 

Rotchakrats energi vill få oss att känna oss trygga, få oss att förstå att vi ingår i ett sammanhang. Sakralchakrats vill att vi undersöker vem vi är när vi står i vår egen kraft, utanför gruppen. Två olika sätt att se på livet, och som fungerar bäst i samklang. En trygg start gör att det är lätt att lämna för nyfikenheten tar överhand. I motsats till när starten varit otrygg, där tar rädslan över och vi börjar kontrollerar både oss själva och andra. 

 

Helandet
Rotchakrat sitter vid basen av ryggraden och kallas därför även för baschakrat men jag föredrar prefixen rot eftersom det signalerar vad det egentligen handlar om nämligen vår koppling till Moder Jord. Den rotlöshet som gör att vi klamrar oss fast vid andra är sprungen ur rädsla för att inte få lov att höra till, men när vi vet att vi får lov att vara som vi är – och ändå känna samhörighet – då är vi trygga.

 

När vi vet att det sammanhang vi längtat efter egentligen alltid funnits,
då rinner barndomens otrygghet av oss.

 

Detta var precis vad som hände pojken och hans resa visar att ett helande är möjligt. Han flydde i ilska från barndomens första sju år,  men fick svårt att anpassa sig även om förutsättningarna blev bättre. Omständigheterna och en helare gjorde sedan att han valde att vända tillbaka för att titta närmare på det som skapat hans otrygghet. På vägen hittade han relationen med Gaia och när han kände sig vilse visade hon honom vägen och gjorde att han kände sig trygg nog att återvända. På lagom avstånd såg han sedan och accepterar hur det varit – precis som vi gör när vi helar och i meditation återvänder till såren och läker dem. Därefter vände han sina upplevelser till tacksamhet och släppte taget om dem. Visst är det vackert, vår förmåga och möjlighet att förändra det som varit!

Kopplingen till universum
Rotchakrat är också starkt förbundet med kronchakrat, som är vår kanal till vårt kosmiska jag och till universums villkorslösa kärlek. När vi förstår att vi är trygga bara genom att vara oss själva, det vill säga sprirituella varelser som har valt att vara en del av denna spännande tid då vi som människor måste förändras för att kunna vara kvar på Moder Jord, då kan vi slappna av. Det är vad vår resa handlar om och blockeringar i rotchakrat hjälper oss att förstå vilken form av utanförskap som ligger i vägen. När rotchakrat är i balans, är det lättare att skapa det liv som passar oss.

 

MEDITATION: Rotchakrameditation

Denna meditation är perfekt att ha som en daglig meditation. Den går lika bra att göra själv, men som en start kan det vara fint att ha musiken här till hjälp. Det enda du ska göra är att sitta med fokus på rotchakrat och låta din intelligenta kropp, i samarbete med Moder Jord, upprätta en ny balans inom dig. Oerhört helande. Jag fick den av min guide Isis, för många år sedan och den har varit en fantastisk följeslagare sedan dess. 15 mindre om dagen är idealt, men även fem minuter gör stor skillnad. Denna är först femton minuter, men därefter fortsätter musik i ytterligare en kvart om du känner att du vill sitta kvar. 

Rotchakrameditation

med Lee Seger med musik av Elsa Esmeralda Hedberg

Barndomen

Många av oss får, precis som pojken i sagan, vårt självvärde skadat under uppväxten. Inte nödvändigtvis av vår familj utan det kan vara av kamrater, skola eller de normer som samhälle och media framställt som allenarådande. Vi gör vad vi kan för att passa in och för varje anpassning tappar vi en bit av vår egen identitet.

Om du har utsatts för trauman av varierande grad och inte bemötts med trygghet och kärlek för att direkt kunna släppa taget om det som hänt, har det skapat känslomässiga blockeringar i dig. Du blev rädd och började bygga upp försvar för att slippa återuppleva den ursprungliga känslan. Denna typ av känslomässiga blockeringar hindrar livskraften från att flöda fritt. Därför påverkar barndomen oss så mycket.

Läs mer om barndomen +

Barndomen definierar inte vem du är. Den har format ditt känsloliv och dina övertygelser men du är inte dina känslor, lika lite som du är dina tankar. Meditation, andningsövningar, samtal och kreativitet är stora helare av barndomstrauman. Närma dig dina känslor genom att låta dem vara som de är. Sitt med dem och andas. Låt dig själv förstå att det är ok att känna som du gör. Till slut släpper både känslor och övertygelser taget om dig.

Berättelser som vi identifierar oss med.
Barndomen är en historia som du berättar om och om igen. Varför inte berätta en ny historia? Där de bästa bitarna blir störst, där svaghet vänds till styrka och där kärlek, glädje och acceptans är värderingar som ligger till grund för hela berättelsen. Ta fasta på det som varit bra. Hittar du inget just nu – hitta på och skapa din egen barndom. Du är både berättare, hjälte och den som lyssnar. Se övningen lite längre ner på sidan. 

Familjen

De första sju åren av våra liv är den familj vi lever med viktigare än den egna identiteten. Det innebär att familjemedlemmarna får en enorm betydelse för hur vi uppfattar oss själva. För många innebär resten av livet att komma på vad som är vår egen röst och vad som är en familjemedlems.

Läs mer om familjen +

Vi har valt våra föräldrar precis som våra eventuella barn väljer oss. Vi väljer varandra för att vi tror att våra relationer ska hjälpa oss att växa och förstå mer om oss själva. Men en förälders goda intention att vara en förebild och att skapa en trygg uppväxt för sitt barn kan ha blivit skadad under den egna uppväxten. Det som skulle bli positivt blev kanske negativt eller rent av destruktivt. Oavsett lär vi oss om oss själva, i relation till vår familj. Alla relationer speglar någonting åt oss.

Familjerelationer påverkas starkt av tidigare livs relationer. Det kan innebära att det är svårt att se vad som egentligen pågår mellan parterna. Öppna dig för att rollerna till exempel kan ha varit ombytta.

Acceptans och tacksamhet är stora helare i problematiska familjerelationer. Acceptansen innebär att du slutar att värdera det som tidigare skett och tacksamheten kommer när du kan se mer än det som till synes har påverkat dig mest.

Ibland behöver vi släppa taget om en familjemedlem. Andra gånger behöver vi ändra förhållningssätt till varandra. Små justeringar i familjesystemet kan innebära stora förändringar. Genom att bli tydligare med dina egna känslor och önskemål gör du det lättare för andra att möta dig som den du är. Genom att sluta ta ansvar för andra ger du dem möjlighet att växa. Använd gärna tallriksövningen, där du hämtar hem din makt. 

Om inte din ursprungliga familj speglar det positiva i dig, får dig att skratta och accepterar dig precis som du är, så utvidga begreppet familj. Se dina vänner som din familj. Bjud in de människor du behöver i ditt liv. Det ger balans och gör livet roligare.

Familj är de som älskar och accepterar dig precis som du är.

»Labyrintens röda färg visar att oavsett hur komplicerad en familjerelation är finns det alltid en väg till förlåtelse och försoning. Den turkosa färgen visar på vikten av att tala din sanning och stå för vem du är, även i relation till din familj.«

ÖVNING: SKRIV DIN SAGA

Om du skulle beskriva dina sju första år som en saga, en berättelse – hur skulle den låta? Du kan ta ett specifikt minne och fantisera ihop resten, du kan skriva precis som det var, eller varför inte fabulera ihop hur du ville att det skulle vara. Det händer något med oss när vi skriver och processen när vi släpper in fantasin är djupt helande. Prova! 

Kroppen

Rotchakrat är kopplat till basen av ryggraden, ändtarmen, benen och fötterna, men även till hela immunsystemet och bindväven. Det betyder att om du har problem med något av detta, så är det i barndomen du ska leta efter svar. Du kan också fundera på hur känslan av utanförskap påverkar dig. Om man tror att man inte är välkommen, att det inte finns plats för en, är det inte konstigt att det sätter sig i ett så omfattande system som bindväven eller immunsystemet.

Läs mer om rotchakrat och kroppen +

Smärtor i nedre delen av ryggen signalerar ofta en oro för att inte kunna försörja sig och/eller sin familj. Så samtidigt som kiropraktorer och sjukgymnaster får göra sitt, är det klokt att se över var otryggheten har sitt fäste. Kanske är det till och med så att det är föräldrarnas oro för överlevnad som man bär?

Prova att i meditation se dina föräldrar framför dig och säg att du lämnar tillbaka all deras oro. Du kan tänka dig att du har en korg mellan er där du lägger ner oron. Dra den ut ur kroppen, där du känner att den sitter. Elda sedan upp den om du vill. Notera hur det känns i kroppen när du är fri från deras oro. Se också vad som händer med dina föräldrar. förhoppningsvis försvinner de ut ur bilden. Stolta över att nu kunna bära sina egna känslor. Det du helar i dig själv, påverkar även dem. 

Benen hjälper oss att se framåt i livet, och finns det upplevelser i barndomen som gör att vi inte riktigt vågar ta oss framåt, så är det där vi ska börja – snarare än att fundera på varför vi inte kommer någonstans eller varför vi inte vågar. Fundera på vems röster det är du hör. Vem är det som inte vågar eller tror på sig själv? Det är inte alls säkert att det är du, utan det kanske är en förälders rädsla som projicerats på dig. Identifiera rösten och hämta hem makten. Försök sedan att hitta din egen röst. 

Knäna handlar om flexibilitet, precis som alla andra leder. Dessutom sägs det att egot har ett extra bra fäste i knäna. Även det logiskt – om egot av någon anledning inte vill och håller emot, är det inte konstigt att denna stora led tar skada när man samtidigt ändå rör sig framåt. Fötterna å sin sida handlar om att stå stadigt på jorden för att även kunna gå framåt. Att vara trygg med känslan av att höra hemma här på jorden och att livet väntar på en.

ÖVNING: KROPPEN SOM VÄGVISARE?

Hur mår de delar av kroppen som beskrivs ovan? Har du skador, smärtor eller mindre problem? Använd gärna kroppsbilden för att rita in vad kroppen vill förmedla till dig om vad som kan behöva balanseras och helas i den energi som rotchakrat bär. Du hittar bilden här. Rita in dina symtom, eller skriv ner dem om du hellre gör det, sitt sedan och känn in dem. Andas och var närvarande. Tala om för dem att det är okej att det är som det är. Att skadorna och/eller symtomen får lov att vara där. Fråga dem vad de behöver för att släppa taget. Lyssna på svaret oavsett hur det kommer, följ det till en insikt som mjukt och fint kan landa i dig. Kortleken är perfekt till att förstå vad respektive symtom betyder och står för. Du kan läsa mer om kroppen som vägvisare här. Att omfamna och acceptera är alltid den enklaste vägen till ett helande, så försök bli vän med vilken symtom du än har. Den finns där av en anledning, tacka den och säg att det är okej. 

 

Traumans påverkan 

Många barn utsätts för traumatiserande upplevelser. Det kan vara inom familjen i form av incest, misshandel eller psykologiska övergrepp. Det kan också vara utanför den närmsta familjen i form av krig, sexuella övergrepp, våldtäkter, misshandel, kränkningar och mobbning. Detta sker dagligen och för alltför många barn är det verklighet.

Läs mer om trauman +

Vi människor är överlevare och för att klara av att fortsätta leva är det vanligt att vi förtränger traumatiserande händelser. Vi behöver skapa en världsbild som är greppbar och som går att förstå. Därför omformulerar vi minnen, vi trycker undan dem eller så minns vi men lägger skulden på oss själva. Vi försöker förklara och normalisera vuxenvärldens svek.

För att klara oss hittar vi olika former av överlevnadsstrategier. Självskadebeteende, kriminalitet, drogberoende och andra destruktiva uttrycksformer är oftast reaktioner på traumatiserande upplevelser i barndomen. Det är inte så svårt att förstå. Men även duktiga flickan, entreprenören och elitidrottaren kan ge uttryck för en djupt liggande önskan att bete sig på ett sätt som gör att de accepteras, får lov att vara med och därmed kan få känna sig trygga. Trauman skadar hela systemet, alla chakran påverkas och effekterna återspeglas i princip i varje del av livet. 

»När de som är satta att ta hand om och skydda sviker skapas en djupt existentiell känsla av oro som kan vara förknippad med skräck, förtvivlan och utanförskap. Många tappar kontakten med sin egen kropp och därmed med den medvetna närvaro som behövs för att kunna fungera fullt ut här på jorden. Samhörighet ersätts med utanförskap.«

Andningen och närvaron helar 

Oavsett vad vi har varit med om i livet så finns det alltid en väg ut ur det smärtsamma och från beteenden som känns cementerade. Allting går att hela, och alla kan göra det. Detta är en djup sanning inom mig som baserar sig på år av möten med människor som trots de allra värsta utgångspunkter har skapat den förändring som de har önskat. I det yttre livet såväl som i det inre.

Läs mer om att helas +

Det som sker när vi helas, när vi tillåter oss att stanna kvar i en känsla och andas igenom den, är att smärtan luckras upp. Kroppen och själen är självläkande och oerhört intelligenta, de vet båda exakt hur man ska göra och de vet att allt är möjligt. Det finns över huvud taget inga begränsningar för någon av dem. Inte ens för kroppen, som vi ju upplever som väldigt fast och begränsad i sin konstruktion.

Varje medvetet andetag i närvaro av en känsla, nystar upp en tråd ur det virrvarr av trådar som känslor som funnits länge inom oss skapat. Varje tråd som dras i innebär att mer utrymme för vårt eget inre ljus skapas. Det blir lättare och lättare att vara närvarande inom oss själva, i vårt eget fantastiska universum.

Ju mer vi sedan helas, desto större tillgång till vårt eget ljus får vi, vilket gör att det blir enklare att möta och förstå de känslor som finns eller dyker upp. Det gör att även starka känslor inte får så fast grepp om oss. Vi kan med ett öga se igenom dem och inse att vi befinner oss i en helandeprocess, och att även detta kommer att passera. För det gör det. Alltid. Med det andra ögat känner vi samtidigt det vi känner och är närvarande i det som sker. Du kan läsa mer om helandeprocessen här.

Ta hjälp
Om du känner att dessa texter om rotchakrat berör dig på ett sätt som känns obehagligt, så rekommenderar jag dig att ta hjälp. Du kan alltid boka ett samtal med mig via telefon (070-63 12 659) och bor du i Västeråstrakten så tar Susanne Woltter ( 076-262 96 46) emot i sina lokaler. Självklart finns det många andra också. Välj någon du känner förtroende för och som du känner har en djupare förståelse för den problematik som du vet eller misstänker att du har. Vare sig det handlar om en djupt liggande rädsla, misstanke eller vetskap om sexuella övergrepp eller andra former av övergrepp, så är det skönt att ha någon som sällskap på din resa. Rädslan för att möta det som man värjt sig för ett helt liv, är oftast enormt mycket värre än vad det faktiskt innebär att möta och hela det som en gång varit, och det är viktigt att terapeuten/healern är trygg i den processen. Inte alla terapeuter är lämpade att som medresenärer. Låt din magkänsla avgöra. Du är vägledd!!!

I biblioteket finns en meditation som heter “Inlindad i bomull” Den är fin att lyssna på om känslorna blir för övermäktiga. Du hittar den här.

MEDITATION: DEN RÖDA DÖRREN

Den här meditationen hjälper dig att hela i rotchakrat. Den börjar med en instruktion, där jag förklarar hur helandet är upplagt i den här meditationen, sedan försvinner jag ut och du kan själv under tjugo minuter hela det just du behöver hela. Du har lite mjuk musik till hjälp att hålla fokus. Detta är en meditation som du kan återvända till hur många gånger som helst, med eller utan min röst. Om du tidigare har gjort “Tornet” så känner både du och din kropp igen upplägget. Kom ihåg att allt kan helas, och att alla kan hela! Meditationen är totalt 45 minuter, men du kanske känner att du är färdig tidigare. 

Den röda dörren

med Lee Seger med musik av Elsa Esmeralda Hedberg

Utanförskap 

De flesta människor känner sig utanför, på ett eller annat sätt. Det kanske inte alltid märks på utsidan men även den till synes mest självsäkra person kan på djupet tvivla på sin rätt att leva. Utanförskapet kommer av att vi tror att vi är separerade från helheten. Men det är en illusion för vi är alltid en del av helheten, redan från början.

Utanförskap har oftast sitt ursprung i barndomen och i en djup känsla av att inte få höra till. Känslan kan också härstamma från tidigare liv. Andra livserfarenheter kan få oss att tro att vi inte är likvärdiga eller att det är farligt att ingå i sammanhang med andra.

Läs mer om utanförskap +

Många klandrar sig själva för sin känsla av utanförskap. Acceptera i stället att du känner som du gör. Låt känslor som ilska, sorg och förtvivlan komma upp till ytan. Välkomna dem och se hur de faktiskt släpper taget om dig. Du är redan del av något mycket större och det finns egentligen bara en person som kan bjuda in dig, och det är du själv. Acceptans, självkärlek och ömhet mot dig själv är stora helare.

Nyckelord för att hela utanförskap är Samhörighet, Acceptans, Självkärlek, Egna val

Utanförskap handlar förstås om att inte få höra till men om du tittar på bilden som symboliserar utanförskap i min kortlek (se längst ner) så vill detta massiva röda berg påminna om att vi är existensen, att vi är i djup samvaro med Moder Jord och att vi inte bara är trygga utan att vi också är välkomna, älskade och hållna av henne. Den gula himlen hjälper självvärdet genom att förstå att vi är värda att känna denna djupa samhörighet. Högt uppe på berget förstår vi allt detta och får perspektiv på känslan. Där känslan av utanförskap finns – finns också vetskapen om samhörighet. För hur skulle vi annars kunna veta att vi känner oss utanför? 

Utanförskap helas bäst genom att acceptera att det JUST NU finns rädsla inom en och att respektera att det är en sårbarhet som behöver tas om hand. Fundera på vad du behöver? En vän, en film, fysisk ansträngning, naturen, meditation, korten… Precis som det är bra att veta vad som lyfter ens energi är det bra att veta hur man bäddar in sig själv i bomull.

När man vet att man står inför en situation eller period där ens sårbarhet kommer att komma upp till ytan, kan man bejaka sin rädsla och säga att det är okej. Det är bara oro inför något vi inte riktigt vet något om. Det betyder inte att vi förlorat kontakten med kärleken, med existensen eller med oss själva. Det är en fysisk reaktion som vi tolkar känslomässigt. Genom att bemöta känslan med respekt, släpper den lättare taget om oss. Den grundläggande övertygelsens av att inte höra till slår till, när vi blir rädda och känner oss osäkra. Hur skulle det inte kunna vara så? Låt det vara okej och vänd det till omsorg och acceptans.

Det är också bra att påminna sig själv om att det går över, den fysiska reaktionen släpper och har vi då inte gött den med med resonemang som säger att vi har ett utanförskap – så kan insikten om vårt eget värde mjukt och fint få ta plats igen.

»Låt lekfullheten växa i dig – ta ett danssteg åt gången.«

Lekfullhet helar rotchakrat

När vi bär på känslor som sorg, ilska och rädsla gör vi vad vi kan för att kontrollera dem. Vi är rädda för vad som skulle kunna hända om de fick komma fram. Kontrollen gör att vi även stoppar upp det som helar och gör oss fria från det gamla. Leken motverkar detta. När vi tillåter oss att vara lekfulla slappnar vi av. Både kropp och själ drar en djup suck av lättnad. När vi leker är vi i nuet. Om det så bara är ett spontant dansteg på en halv sekund, är vi under den halva sekunden helt och hållet i nuet. I den stunden finns inte de gamla såren.

Läs mer om lekfullhet som helare +

När sorg och smärta har uppstått under barndomen är det inte ovanligt att vi känner en form av lojalitet mot vårt inre barn. Det kan innebära att vi upplever att vi sviker barnet inom oss om vi leker, är glada och avslappnade. Vi tror att det vi har upplevt och varit med om blir mindre värt, att vår glädje gör traumat oviktigt. Därför håller vi hellre fast vid smärtan än släpper in glädjen och leken.

Lojaliteten är förståelig men missriktad. Inget helar ett inre barn så bra som lekfullhet och närvaro. Oavsett vilka trauman du bär på helar leken och du får lov att slappna av och släppa taget om det gamla. Det är det modigaste och vackraste du kan göra för dig själv och dina inre barn. Att hjälpa barnen att leka och läka. Att börja lita på livet igen.

Låt lekfullheten växa i dig! Ta ett danssteg åt gången. Du kan också börja med någon aktivitet som får dig att släppa på kontrollen. Alla form av kreativa uttryck där du använder kroppen i stället för hjärnan hjälper dig. Kom ihåg att det ska vara roligt. Vad tyckte du om som barn? Finns det något som du skulle vilja ta upp igen eller äntligen få lov att prova?

Gaia

Gaia är vår moder och ett feminint väsen. Genom sin skönhet påminner hon oss om vår egen skönhet och med sin rytm visar hon oss hur vi kan leva balanserat här på jorden

Det händer något med dig när du möter henne, vare sig det är i naturen eller inom dig. Du minns vem du är på ett djupt kärleksfullt sätt. Du känner att du har din självklara plats här på jorden och att du kan vila tryggt i att du hör till. Du känner i varje cell hur det är att vara älskad och plötsligt blir allt möjligt.

Gaia älskar dig, bär dig och beskyddar dig. Varje andetag du tar påminner dig om denna djupa samhörighet. Dina steg på jorden är viktiga och när du rör dig varsamt, kärleksfullt och medvetet är du i kontakt med henne. Din relation med Gaia helar och balanserar ditt rotchakra. Din relation med henne gör dig trygg.

Inkludera henne gärna i ditt begrepp om vad en familj innebär. För precis som elden, vattnet, jorden och luften, är hon ju ett levande väsen. Din kropp är ett lån från henne och att vi kallar henne Moder Jord är ju helt naturligt och självklart. När du balanserar och helar ditt rotchakra och därmed din barndom, låt henne vara med – hon vill inget hellre. 

MEDITATION: GROTTAN

En suggestiv och magisk meditation som för dig djupt in i Moder Jords famn. Kontakten med henne stärks och en djup glädje och stolthet över vem du är och hur djupt dina rötter går kommer att infinna sig. Meditationen är 28 minuter lång. 

Grottan

med Lee Seger med musik av Elsa Esmeralda Hedberg

Kristaller och eteriska oljor som hjälper till

att stärka och balansera rotchakrat.
 

Här föreslår Sanne Soleil några kristaller och eteriska oljor som är lämpliga att använda till just rotchakrat. Det finns fler men dessa är hennes favoriter.

Röd Jaspis aktiverar och stimulerar rotchakrat och sätter igång din kundalinienergi. Egenskaper hos denna kristall är fysisk styrka och vitalitet. Den stabiliserar och lugnar. En skön sten att hålla i handen som gör att du känner dig trygg och grundad.

Svart turmalin är en perfekt jordningskristall för meditation och läkning. Den beskyddar, tar bort negativ energi och hjälper dig att stå centrerad på Moder Jord. Den lugnar panikattacker och hjälper dig att kontrollera rädsla.

Granat hjälper dig att vara jordad i nuet och att känna dig omhändertagen och älskad. Den aktiverar och stärker din överlevnadsinstinkt och ger dig mod och hopp.

Ha dina kristaller där de känns bäst, i fickan, på ditt altare, under meditation eller håll i din hand när du behöver samla ihop dig.

 

Myrra är en lugnande och helande olja. Den har en lite mystisk doftton och är egentligen en kåda som använts i rökelser och var en av gåvorna som de tre vise männen i den bibliska berättelsen, hade med sig till jesusbarnet. Den hjälper dig som vill jobba med psykologiska blockeringar som ligger på djupet. Den ger också jordisk stadga och är samtidigt andligt upplyftande.

Vetivert är oljan som har rötterna i Moder Jord. En perfekt olja för den som är mycket uppe i sitt huvud och behöver landa och jorda sig. Prova att stryka en droppe under fötterna och känn hur dina rötter slingrar sig ner och förankrar dig. Du kan också ta en droppe på solar plexus för att känna hur stress och spänningar släpper taget. OBS! Använd med försiktighet om du är gravid eftersom den har en hög blodgenomströmningseffekt.

Sandelträ är en jättefin meditationsolja som lugnar sinnet och tystar ner det mentala tjattret. Den fungerar som en länk mellan kron- och rotchakrat och skapar en lugn atmosfär.

Alla dessa eteriska oljor kan användas i aromalampa, tillsätt några droppar i vattenskålen som sen värms upp av ett värmeljus. Du kan också blanda några droppar i en matsked mjölk eller honung och tillsätta i badet.

ÖVNING: ANVÄND KORTLEKEN

Här ser du de kort som ingår i sviten om samhörighet. Ytterligare tre kort berör rotchakrat och det är FÖRTVIVLAN, NATUREN OCH VÄRLDEN. Om du vill meditera på ditt rotchakra kan du leta fram dessa kort, lägga dem framför dig och låta dem tala till dig. Titta på bilderna, orden, färgkombinationerna och läs om du vill texterna. Känn i kroppen vad du känner och notera också vad du tänker. Skriv gärna ner, för det kan bli ett material som du vill arbeta vidare med framöver. 

Om du tittar på bilden nedan så ser du kortlekens SYMBOL för rotchakrat och vilka energier de bär i respektive svit. De signalerar alla vad som får oss att känna samhörighet och glädje. Både blomman och bakgrunden är lika tydliga. Det betyder att du är en del av något större men att du ändå är ditt unika du. Lotusblomman är helig och står här för vördnaden för livet, här på jorden. Bakgrunden är Moder Jords omfamning av dig. 

© Lee Seger 2019