Mormors känslor

mån 29 jul, 2019

FRÅGA: Hej Lee!
Jag var nyligen på semester och bodde på ett underbart ställe. Sista dagen när vi hade gjort oss i ordning för hemresan bad jag min man att ta ett foto på mig på vår uteplats. Jag stod i klänning och log mot kameran. Då översköljdes jag av helt oväntade känslor. Jag kom att tänka på min mormor som gick bort för några år sedan och började storgråta. Hon reste en del och hade alltid med sig bilder på sig själv poserande i klänning och gärna på en fin uteplats. Mormor var gammal och sjuk när hon dog och jag har inte saknat henne så mycket. Den här sorgen kändes annorlunda, som om den kom från djupet på något sätt. Var vad det egentligen som hände?

Varma hälsningar 
Lotta

LEE SVARAR: Hej Lotta!

Så vackert och berörande det låter. Kan det möjligtvis vara så att du kände din mormors känslor? Att det fanns något som hon behövde hela och som hon fick göra via dig? Sin förlorade ungdom kanske? Att ha blivit gammal och sjuk?

Jag får en känsla av sårbarhet och att livet är så förgängligt. Samtidigt som det också känns som hon känner en djup tacksamhet för det liv du lever.

Vad tror du om det, att du gav henne möjlighet att avsluta något som varken du eller jag vet något om, men som kändes viktigt för henne. Så pass att hon behövde din hjälp.

När vi känner någon från andra sidan jordelivet så är det enormt mycket kärlek och i alla fall jag blir ofta så berörd att jag vill börja gråta. Den högra vibrationen av villkorslös kärlek berör att människohjärta. Det kan vara anledningen till att du började gråta.

Det kanske inte var hennes sorg, utan snarare att hennes närvaro i ditt energisystem påminde dig om hur den villkorslösa kärleken känns. Tårarna var i så fall dina. Hon fick något helat och du fick hjälpa till samtidigt som du blev påmind om hur den känns – den djupa rena tacksamheten. Över livet, över att vara vid liv.

Hur känns denna förklaringen?

Stor kram,
Lee ❤️

2 Kommentarer

  1. Lotta Herslof

    Ja det var en väldigt helande stund, för både mig och mormor som du skriver men även för min man.❤
    När du skriver “förlorad ungdom ” så måste jag berätta att mormor är född i Nordnoge. Hon var ung när 2:a världskriget rasade och Norge var ockuperat. Hennes bror satt i koncentrationsläger. Efter kriget för hon till Köpenhamn som barnflicka. Jag har alltid undrat om det fanns någon annan anledning till resan… Sedan träffade hon morfar och blev kvar i Sverige. Hon saknade dock alltid Norge. Mormor var en stilig kvinna. Tänkte alltid på hur hon såg ut. Hon hade avgudat mina döttrar men mig ville hon gärna göra om till lite mer tjejig😊. Tror det kan ha att göra med det också för jag har drömt en del om kvinnliga attribut efter det såsom höga klackar och kvinnliga kläder efter händelsen.
    Tack Lee för ditt givande svar!
    Kärlek, Lotta💖

    2
    • Lee Seger

      Så himla fint att det berörde din man också. Vackert att det öppnar upp för en nyfikenhet för kvinnliga attribut. Inte för att du behöver dem, utan för att du inte använt dem i så stor utsträckning innan. Det är att utvecklas, att undersöka nya sidor av sig själv. Vem blir du om du fotograferar dig i klänning i vackra trädgårdar när du är på resa…så att säga. Fin gåva av din mormor.❤️

      2

Skicka en kommentar